Rotarianerna i Peru vet hur man får till en fest.

De senaste 25 åren har rotaryklubben i Monterrico-Surco stått värd för vad de kallar en årlig ”glädjekaravan” för fattiga seniorer i Limaområdet, där de bjuder på mat, musik och dans och ser till att ta hand om seniorernas eventuella behov av läkarbesök och annan omvårdnad.

– Vi ger er en glädjedag bland 364 vanliga dagar, förklarar July Gereda de Carlin, tidigare president i klubben och en av arrangörerna bakom evenemanget.

Karavanen fick sitt namn i början när klubbmedlemmarna använde sina bilar för att skjutsa runt seniorer på visningar i staden och till sammankomster i en lokal park.

Senare bytte klubben till bussar och flyttade evenemanget till en gymnastiksal, allt för att göra det bekvämare för seniorerna.

Nu senast hölls evenemanget i september. 320 seniorer deltog. En känd artist uppträdde och en i landet berömd dansare – som dessutom är barnbarn till en rotarian – visade den peruanska folkdansen marinera. Seniorerna bjöds också på en ”rolig timma” där interact- och rotaractmedlemmar delade ut ballonger och rotarianer bar festhattar. Alla festade som om det var en riktig karneval, berättar Gereda de Carlin.

– De känner sig unga på nytt, säger hon. Som när de gick på karnevalen. Alla vill dansa.

Lunchen bestod av ris och kyckling, tonfisksmörgås, dessert och den peruanska läsken Inca Kola. Maten hade lagats eller skänkts av rotarianer och deras anhöriga och vänner. Dorit Gross, som är gift med före detta RI-styrelsemedlemmen Gustavo Gross, fick 75 tårtor till skänks, ett konststycke som hon lyckats med ända sedan den första glädjekaravanen.

Förutom mat och festligheter fick seniorerna bland annat hårklippning och manikyr och läkare som är rotarianer kontrollerade deras hälsa tillsammans med kollegor. På hemvägen fick deltagarna med sig gåvor som till exempel halsdukar och toalettartiklar.

Gereda de Carlin, guvernörskandidat i distrikt 4450, säger att hon tänker uppmana alla klubbar i distriktet att genomföra liknande projekt när hon blir guvernör.

– Det är mycket jobb, men folk är väldigt tacksamma, säger hon. Man känner hur hjärtat växer!